Demokrati - fast helst utan kontroll

Det ryska valet den 2 mars lär bli en riktig rysare. Inte för att valresultatet kommer att vara speciellt jämnt. Den förste vice premiärminister Dmitrij Medvedev som vunnits Vladimir Putins gunst lär enligt de flesta spekulationer vinna en klassisk jordskredsseger, med ett stöd på över 60 procent enligt vissa opinionsundersökningar. Det som är en riktig nagelbitare Rysslands politiska utveckling.

Exemplen är många. Kritiska journalister skräms, fängslas eller mördas. Protester och oppositionella rörelser slås ned. Trycket på de gränsande staterna både i söder och väster ökar. Den utrikespolitiska retoriken ekar återigen med toner från Sovjeteran och Putin har börjat leta nya kompisar när ledarna i Västeuropa har börjat surna. Dessa kvalificerar dock knappast som demokratiska.

I förspelet till presidentvalet i mars har nu Rysslands centrala valkommission beslutat halvera antalet utländska valobservatörer i jämfört från valet för fyra år sedan. Ett irritationsmoment är nämligen att Ryssland tycker att OSSE, som ansvarar för Europas valövervakningsbyrå ODHIR, lägger sig i interna angelägenheter i Ryssland såväl som i andra forna Sovjetstater.

Och det är ju klart. Vad ska de där och göra? Problemet är att demokratiska regler står i vägen för det som är bäst för folket. Saker som lag och ordning, trygghet, säkerhet och stabilitet måste ju tillgodoses först innan öppenhet, kritiska strömningar och annat kan tillåtas. Egentligen är det tvärtom. En välutvecklad demokrati och öppenhet garanterar trygghet, säkerhet och stabilitet.

Det mest underliga här är att Europa tiger. Har EU förstummats av förväntningen att den ryska björnen fortsatt kommer att vara lömsk, käv och avig? För gränsen för vad som kan anses vara acceptabelt har sedan länge passerats och det på flera plan.

Jöran Gemén