Festen är över. Baksmällans värre sidor med huvudvärk, illamående och avskyvärd ångest kryper på. I Israels fall är det dessvärre inte ett dagen-eftersyndrom utan ett naturtillstånd.
Festen är över men problemen kvarstår som sagt för 60-årsfirandet är också en sorglig hågkomst för de palestinier som tvingats till flykt. Det är årsdagen av Al Nakba, av 41 år av ockupationsmakt, av våld, förtryck och inre motsättningar. Det har varit sextio år av kamp, men också framsteg och utveckling. Tyvärr bara för vissa av innevånarna.
Det är många som med SvD2 och GP vill hylla Israel som områdets enda fungerande demokrati. Det är sant att inget av de omkringliggande länderna kan skylta med några vidare framsteg på det området. Men det är inget vettigt skäl till att hylla Israels nuvarande system. Lika lite som det är ett vettigt att försvara Israels attacker på civila med att det finns andra palestinier som utför bombdåd eller att Israels grannar är onda.
Skulden för våldet i de ockuperade områdena ligger på Israel. De ockuperade områdena har ingen fungerande stat. Det finns ingen polis som kan ingripa. Det finns inget socialt skyddsnät som kan lindra desparationen, till stor del orsakad av det demokratiska Israels politik. Det är självklart att man kan och ska ställa högre krav på demokratier att agera till försvar för mänskliga rättigheter, till skydd för minoriteter och med försiktighet i hotfulla situationer.
Allt denna 60-årsdag står för bygger på en misstag - att folk skulle vara olika. Exkluderingen som en judisk stat innebar ett fruktansvärt misstag. Med myten om etnicitet inbakat i konstitutionen och religionen som statsangelägenhet omöjliggjorde demokrati genom att det omöjliggjorde jämlikhet.
Det kanske mest intressanta med firandet har inte varit de mängder av analyser av vad det innebär, vad som står på tur eller George W Bush löfte om stöd. Det har varit hur en så komplicerad konflikt kan få rutinerad skribenter och kolumnister att försöka komma med så enkla lösningar. Folk hade högre förvätningarna än så.
Jöran Gemén
Intressant?
Media: GP Sydsvenskan DN SvD1 Dagen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati, Israel, fest, George W Bush, Ehud Olmert, förtryck, etnicitet,
lördag 17 maj 2008
En satans baksmälla
Etiketter:
demokrati,
Ehud Olmert,
etnicitet,
fest,
förtryck,
George W Bush,
Israel,
politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
varför inte ta ett steg tillbaka och granska problemet på distans. Israel är en ledstjärn i den mörkaste mellersta östern. Rösträtt, flerpartisystem osv.
Målet är ju att arabstaterna ska bli demokratiska. Med Israel som exempel är det en mörk framtid vi skådar.
Skicka en kommentar