Hur är det egentligen med minnet Herr Bildt?

Friheten på nätet måste försvaras skriver Carl Bildt på sin blogg Alla dessa dagar och på SvD idag. Fler än Vasomfolk uppmärksammar att Herr Bildt verkar ha glömt den livliga debatten som verkade som språngbräda för Piratpartiet under EU valet.
FRA, IPRED och snart kanske också ACTA är bokstavskombinationer som verkar för att ta sprypgrepp på friheten, inte bara på Internet utan i samhället i stort.

Att inte kasta sten i glashus verkar som ett bra ordstäv en dag som denna.

SvD
Alla dessa dagar

En dålig idé är fortfarande en dålig idé

Sverige är inte USA när det kommer till politik, och tur är väl det. Inte har folk tid med att sitta och titta på när allskäns TV-nyheter sitter och diskuterar vilket kakrecept det presumtiva första damerna presentarat är bäst. Emellertid finns det politiska företeelser som smyger sig över till Sverige från det stora landet i väst. Denna gång är det de bloggarnas inflytande på på den politiska agendan.

Naturligtvis är det FRA debatten som har aktualliserat diskussionen om bloggarnas makt. I fallet med FRA lagen har minst två aspekter lett fram till att bloggmakten har kommit upp till ytan.

1. Alliansen, eller oppotionen för den delen, trodde inte att lagförslaget skulle skapa så stora protester. Att de lade debatten och omröstningen på sommaren och vid under fotbolls EM fick inte den avsomnande effekt på det svenska folket som de hade hoppas på.
2. De som har mest att förlora på FRA lagen och de som har mest insikt om vad detta innebär är just samma grupp människor som är bloggare.

Så naturligtvis blev det en bloggstorm mot regeringensförslag, och det hjälpte inte till att bl.a massmedias meddelandeskydd upphävs vilket gjorde att hela den massmediala arsenalen mobiliserades. Ack så illa detta sköttes av Alliansen; men de har ett motvapen... Karl Rove!

Kanske det mest celebra besöket i Almedalen måste vara Karl Rove som fick Bush d.y vald till president inte en, utan två gången. Vare sig man håller med om politiken måste det ses som en oerhör bedrift. Karl har med sig en del tips till Alliansen just rörande FRA frågan; de måste lära sig hantera bloggarna och den information som sprids på nätet. För som så Tolgfors säger:
"- Jag tror att diskussionen med yngre människor på nätet är viktig för framtiden, säger Sten Tolgfors" Insiktsfullt!

Bloggarnas makt eller ickemakt så har Alliansen fått en regäl käftsmäll. Att de unga i större utstreckning är kritiska mot FRA lagen medför givetvis att borgligheten har skutit sig i foten, för vart ska de hitta sina nya röster inför valet 2010? Vänstern har givetvis inte missat detta tillfälla att basonera ut att de ska riva upp lägen om de kommer till makten. Men de talar tystare om att de lade att sossarna lade fram förslaget redan 2005.

Det verkar som 2000-talet har medfört sig kapitalistisk kommunism i Kina och liberal diktatur i Sverige. Alla är lika med vissa är likare än andra...

Jan Telag

SvD SvD2 SvD3 SvD4 Expressen Expressen2 Expressen3 Expressen4 E24

Blisomfolk

Många skriver till Vasomfolk. Vissa med ros andra med ris. Detta tackar vi för. Flest brev får vi dock från folk som vill va som folk. Därför har vi satt ihop en lista om hur gemeneman kan bli mer som folk.

Varje måndag åtta veckor framöver publicerar vi en punkt om hur du kan bli som folk du med. Denna folkhemliberala doktrin innehåller enkla knep för dig att bli mer som alla andra. Åtta paragrafer som hjälper dig att va som folk.

Vasomfolk

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, doktrin, folkhemsliberalism, vasomfolk, öppenhet, nyskapande, framtid,

En man gör inte en soppa

I och med Fidel Castros avgång är spekulationerna många kring vilka konsekvenser det kommer att medföra för Kubanska kommunistregimens grepp om makten. Svenska dagbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs Posten talar nog mer i egen sak än med förnuftig när de analyserar att ny tid är att vänta. Framför allt har de fastnat på Fidels person.

Fidels personkult har visserligen varit anmärkningsvärd. 49 år vid makten har i en diktatur kan ha den effekten. Därtill har ju inte hans karisma, uppstudsigheten mot USA, hans nära relationen till Che Guevara och de kubanska cigarrerna varit till nackdel för hans status. En diktatur är dock mycket mer än en man och hans pondus. Den baseras också på rädsla, förtryck och makt, men framför allt på folks medgivande. Både i och utanför landet. I Kuba finns det fler än Fidel som mått bra av den begränsade friheten och rättigheterna och som har skott sig gott på det rådande systemet. Det är det som är det mest allvarliga av allt.

Det är viktigt att komma ihåg att bakom varje mäktig person står alla de som gjort denne mäktig. Framgången hade inte varit möjlig utan deras medverkan. På samma sätt som att de inte ska glömmas för att ha bidragit till något positivt så måste deras skuld också uppmärksammas när deras handlingar lett till en försämring.

Det är alltid lätt att personifiera en händelse, en ståndpunkt eller en regim, men problemen försvinner inte för att dessa personer har försvunnit. Det hände inte i Irak och det har inte hänt i Kina. Tredje Riket hade inte heller blivit en mysliberal handelsunion även om någon hade lyckats tagit kol på Hitler. Det hade varit praktiskt om det funkade så, men tyvärr. Världen är lite mer komplicerad.

En viktig läxa av hela det kubanska spektaklet finns i begynnelsen. Kuba hade inte varit Kuba och Castro hade inte varit Castro, i alla fall inte världskänd Kommunistledare, om det inte hade varit för USAs utrikespolitik på 1950-talet. Att hålla en diktator om ryggen är aldrig bra, inte ens om diktatorn är bra för investeringarna.

Jöran Gemén