Studenterna vädrar vårluft

Aldrig upphör man att förundras. Häromdagen var folk ute och fikade, tillika också några studenter. Det beställdes bullar, sallader och pajer. Det dracks Latte, Cortado och smoothies. Det var gott i den Göteborska vårsolen.

Det tyckte däremot inte studenterna. Mellan diskussionerna om bästa utestället, ACNE Chino Beige och träning på SATS återkommer ämnet om den dåliga ekonomin. Det var visst fruktansvärt att pengarna inte räcker till. Det tycker visst Studenternas förenade studentkårer, SFS, också.

SFS menar att den rådande politiska konsensus om studiernas värde för samhället ska "människor som väljer att studera acceptera att vara fattiga. De ska acceptera en tillvaro, där ekonomisk otrygghet är vardag. Och en vardag där stressen från en dålig ekonomisk situation ofta har negativ inverkan på studieinsatsen och även ibland påverkar den personliga hälsan."

Dra på trissor. Det är snarare tvärtom. De många café, pub och NK besöken lär knappast vara bra, varken för den personliga hälsan eller studieinsatsen. Det klart att det ska vara upp till studenterna vad de vill göra med sina lånade pengar, men staten ska inte vara med och finansiera exklusiva levnadsvanor. För om de på SFS hade tagit sina poäng i matematik hade det varit uppenbart att deras ekvation inte går ihop.

Enligt Institutet för privatekonomi klarar sig en vuxen på 7 890 kronor per månad. Det är exklusive avdrag för studentrabatter och inklusive kostnader för bil, något som inte kan räknas som nödvändigt för genomsnittsstudenten. Utan bil blir månadstotalen 5 390 kronor.

Totalt får en student 37 500 per termin. Det blir 75 000 per år. Per månad så har alltså studenten 6 250 kronor per månad. Nästan 900 kronor över gränsen för skäliga levnadskostnader alltså. Med studentrabatter, extra- och sommarjobb har alltså studenten råd till en del nöjen, resor och till och med en bil. Så varför detta jämmer och klagan?

Folk verkar ha glömt bort att studier är ett val som kommer till ett pris. Det är ingen självklarhet att staten ska hjälpa till att finansiera levnadskostnaderna under de år av självförverkling och personlig utveckling som erbjuds. Ännu mindre är det lovligt att sedan klaga över att de inte räcker för att levnadsstandarden inte anspassats till det egna livsvalet.

Tyvärr så vädrar SFS och Sveriges fattiga studenter vårluft. Socialdemokraterna och vänstern lär knappast ligga på latsidan på den här frågan. Mona Sahlin kommer att lova vitt och brett med utökade studiemedel. För det är en fråga att gå till val på. Inte minst för att ett utökat intresse för studier är en utmärkt arbetsmarknadspolitisk åtgärd, åtminstone på kort sikt.

Jöran Gemén

Intressant?
Media: DN2 DN Metro SvD1 SvD2
Läs även andra bloggares åsikter om Studiemedel, CSN, levnadsstandard, SFS, ekonomi, bortskämd,