Arte et marte!

Det gamla konceptet med ett nordiskt försvarssammarbete är på tapeten igen. Väldigt intressant kan man tänka då Norge redan är NATO-medlem och Finland står på tröskeln till den samma. Lägger man till att svensk försvarsindustri, som visseligen inte är svensk längre, håller på att läggas i malpåse då det svenska försvaret drar ner på sina beställningar är det inte svårt att se behovet av ett försvarssammarbete, från svensk sida i alla fall.

En stark svensk försvarsindustri garanterade en svensk alliansfrihet och neutralitet hette det förr, men nu ser verkligheten annorlunda ut. Det finns ingen försvarindustri i Sverige att tala om, och den som finns ägs av BAE Systems dvs. engelsmännen. Det finns inget starkt stöd för NATO-medlemskap bland svenskarna, men de svenska neutralitetspolitikerna tar allt fler chanser att öppna den dörr som alltid stått på glänt i svensk säkerhetspolitik och sjunger tyst "let me be your backdoor man". EU, Parterskap för fred, svenska soldater under Natoflagg och nu ett nordiskt försvarssamarbete, att tala om svensk neutralitet är lika världsfrånvändande som att tala om obligatorisk värnplikt.

Trots detta exempel på nordisk sammarbetsvilja är det inte glad miner överallt. Kulturnyheterna idag meddelar att: "Sedan början av 60-talet har Sverige, Norge och Finland delat broderligt på en och samma paviljong på konstbiennalen i Venedig - den nordiska. Men nu har det börjat synas sprickor i grannsämjan. Finland hoppade av 2005 års paviljong och i senaste numret av konsttidskriften Paletten kallar den amerikanska konstkritikern Kim Levin fjolårets nordiska utställning för ”pinsam”. "

Uttrycket "Less is more" verkar inte bita lika bra på konstnärer som på försvarspolitiker trots det verkar det vara lättare att sammarbeta inom försvarsindustrin än inom konsten.

Jan Telag

Intressant?
Media: SvD, SvD2, Sydsvenskan, SR
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansfrihet, försvarsindustri, konst, NATO, venedig