NATO byter skepnad

Från att ha varit en försvarsallians som agerade motvikt till Warszawapakten i kampen mellan öst och väst har efter 1989 nya möjligheter öppnat sig för organisationen. NATO har nu fått andra uppgifter vilket har föranlett ny problematik.
Att NATO:s tyngdpunkt har flyttat avsevärt österut kan inte har undgått någon i och med baltstaternas, Polens och fler centraleuropeiska länder har inträtt. NATO har nu flyttat fram sina positioner i Östeuropa, till Rysslands förtret, vilket har minskat deras manöverutrymme, inte bara i förna Warszawapakt medlemmar utan NATO:s gränser närmar sig också det allt viktigare Kaukasus. Här spelar naturligtvis energifrågan in. Nordstream, Southstream och andra ryska energiprojekt och allokeringar av Västeuropeiska gasleverantörer ger Ryssland ett mäktigt icke-militärt vapen att använda mot sina grannar och Västeuropa.

Att då Frankrike och Tyskland motsätter sig medlemskap för Ukraina och Georgien måste ses som en energistrategisk ståndpunkt, inte militärstrategiskt. NATO:s status som en försvarsallians har minskat eftersom det militära hotet har minskat på dess medlemsländer.
NATO har snarare blivit en säkerhetsorganisation som mångt och mycket har blivit FN:s militära gren, på gott och ont.

Det nuvarande toppmötet kan förhoppningsvis ge en fingervisning om vart organisationen är på väg. Kanske kan vi se en splittring mellan USA och Europa var det gäller vilka säkerhetspolitiska hot man ser, vika ser olika ut på var sida av Atlanten. Sedan kan man inte glömma de nya medlemsstaterna som har ett gammalt hot som växer sig starkare och naturligtvis vill få NATO:s tyngd att agera i deras intresse.

Risken är ett triangeldrama under NATO-flagg.

Jan Telag

Media: SvD DN DN2 DN3 NYTimes NYTimes2 Guardian