1984 - Du nya sköna värld

Effektivisering är det inte många som kan opponera sig emot, vem skulle inte vilja få ut mer för mindre? Dock finns det gränser; att helt ta bort vissa komponenter ur ett skede strömlinjeformar onekligen en organisation men kan kappast vara rätt var det gäller rättsväsendet.

Det sociala kontraktet mellan medborgaren och staten om att medborgarens frihet inskränks i utbyte mot säkerhet, som skall tillhandahållas av staten, har minst sagt brutits. De senaste månaderna har vi sett hur Försvaret misskött sig å det grövsta, med stor hjälp från inkompetenta politiker som inte kan bestämma sig för vad Försvaret ska ägna sig åt. Var det gäller polisen har de de lägsta förtroende siffrorna av landets myndigheter och inte har Engla-mordet fått förtroendet att öka. I skuggan av den verkligheten är det kanske inte ett så bra förslag att ge polisen mer makt.

Att ge polisen möjlighetet att dömma misstänkta brottslingar måste ses som ett utomordentligt misslyckande för staten. Faran i att samla för mycket makt hos en aktör är inte ny, särskillt att samla denna makt hos den mest misstrodda myndigheten i landet, som tillika inte kan sköta sitt nuvarande jobb på ett bra sätt verkar helt vansinnigt!

Men det ska vara frivilligt, alla brottsmisstänkta ska kunna säga om de vill
prövas i domstol i stället, säger Thomas Bodström.

Utrymmet för frivillighet när det gäller en brottsmisstänkt i förhållande till polismakten måste ses som en smula begränsat, polisen har nog en rad kort i rockärmen vad det gäller möjligheter till påtryckningar. Att det skulle vara frivilligt är naiv idioti.

Jan Telag

Intressant?
Media: DN DN2 SvD
Läs även andra bloggares åsikter om mänskliga rättigheter, polis, samhällsfarligt, samhällskontrakt

Konkurrensen om väljarna

Politik är en konkurrensutsatt marknad där det gäller att locka till sig så många röster att politikerna kan vinna majoritet och genomföra den politik de anser är bäst. Att inte söka värva röster för att nå makten torde gränsa till tjänstefel om man vore politiker.

Hur gör man då det i en väljarkår som blir allt mer rörligt inom så väl som mellan partiblocken? en väljare har inte den lojaliteten, byggt på ideologisk övertygelse eller andra premisser, som gör att ett parti kan räkna med dess väljarbas långa trogenhet. Då väljarens förmåga till föränderlighet över tid är ökande måste politiken, för att ge lockelse, de mer direkta behov tillfredställas i bekostnad för det långsiktiga målet med politiken. Andra knep måste till så som valfläsk, politiska jippon och kända ansiken på vallistorna än att tala om samhällsprojekt.

Emelleritd tyder, som Per Gudmundson skriver på SvDs ledare, högerns spenderande innan maktskifte för att undvika vänsterns expansionspolitik eller vänsterns skuldsanering för att underlätta expansiv politik under ett högerstyre, att långsiktihet finns dock då inte formade som visioner. Dock kan man se Obamas ledning över Clinton i demokraternas val av presidentkandidat har förklarats till en del av att väljarna är trötta på de politiska rävspel och välfläskande de får ta del av innan varje val. Folk har tröttat och vill ha en vision, ett långsiktigt mål för politiken, något som inte endast stäcker sig till nästa val.

Jan Telag

Det beror inte på hur man räknar

Skatteverket har tagit emot uppgifter om ett hundratal svenskars banktillgångar i Liechtenstein och det utreds nu av Skatteverkets utlandsenheten skriver Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand idag på DN debatt. Totalt rör sig det "internationella skattefelet" om cirka 46 miljarder som har undanhållits det svenska skatteverket.

Klart skatten ska drivas in och de som gömmer undan pengarna ska straffas. Det är dock lite lustigt att inte ens GDn för Skatteverket kallar fusket för vad det verkligen är - förskingrat från allmänheten, stulit från de gemensamma resurserna eller stulit folks inbetalningar.

Det här handlar om inte pengar och inte om hur man räknar. Tycka vad man vill om skatt, men vi har gemensamt kommit fram till att vi ska ha det här skattesatsen och att alla ska vara med och betala den. Demokrati fungerar så, den kommer med rättigheter men också skyldigheter.

Bidragsfusket och skattefusket går nämligen hand i hand. Båda kommer av misstro och bristande ansvar och båda är brott mot den gemensamma kontraktet. Folk vet knappt vad ansvar betyder längre. Om ändå fler visste vad att göra rätt för sig innebar skulle systemen fungera bättre. Istället är devisen att ta sig rätt och de flottiga korvfingrarna roffar i närmaste bidragshög. Samtidigt har folk som getts förtroendet att styra systemet inte några som helst planer på att följa de beslut de själva varit med och fattat. Det har skapat en kultur där det är gångbart att lyfta bidrag bara för att det går och smita skatten för att andra gör det.

Det må vara hänt att det inte längre finns underlag för samhällskontraktet som det ser ut idag och att gällande lagar bör ses över, men beslutet måste fattas gemensamt. Tråkigt för några så blir det garanterat skatt även i det nya system som förhandlas fram. Ansvar och skyldigheter kommer som på posten med alla typer av sociala kontrakt som ger några former av frihet och garanter för rättigheter. De hör ihop. Oberoende på hur man räknar.

Jöran Gemén

Intressant?
Media: DNDebatt SvD DN SR
Läs även andra bloggares åsikter om Liechtenstein, skatt, skatteverket, skattesmitare, uppgifter, taxering, samhällskontrakt, bidragsfusk, ansvar,