När någon i det romerska riket hade utmärkt sig som en enastående militär härförare hyllades denna med särskild offentlig ceremoni. En del i denna var en triumf parad genom Roms gator med Triumphator målad i rött, krönt i krans och klädd i den bästa togan. För att inte fältherren skulle drabbas av hybris på grund av all uppståndelse placerades en liten slav bakom generalen som viskade Memento Mori (ung. Minns din dödlighet).
En sådan slav skulle Sven Tolgfors kanske må bra av. Det verkar nämligen som vår försvarsminister har fått en släng storhetsvansinne när han så tydligt överskattar Försvarsmaktens förmåga. I moderaternas tidning Medborgaren säger han nämligen att han är "stolt över vår förmåga att exportera fred och säkerhet" och han menar att de internationella insatserna nära hänger samman med uppgiften att skydda Sverige.
Det kanske bara rör sig om tillfällig begreppsförvirring eller brist på hjärnstyrka, men idag är Sven igång igen i SvD att han gör vågen för de som deltar i "insatser för att exportera fred och stabilitet". Nu måste vi backa ett par steg.
Det är nämligen så att fred och säkerhet två väldigt olika saker. Båda två är visserligen stora och omtvistade begrepp, men det som är säkert är att fred är omöjligt att exportera. Säkerhet kan någon utomstående åstadkomma, men fred uppstår bara mellan parterna i en väpnad konflikt. En tredjepart kan underlätta processen, men aldrig framtvinga eller separat skapa fred i ett område som härjat av krig. Allt annat är bara uttryck för Kalla krigetromantik.
Frågan är då hur väl rustat Sveriges utlandsstyrka är för sådana här uppdrag. Eftersom Sven drar parallellen till Sveriges egna försvarsförmåga ser det inte helt lysande ut, varken för de som ska få fred av Försvarsmakten eller de som ska försvaras av den. För det säger ju sig självt att de är två ganska så olika uppgifter. Vettigare vore att låta soldaterna krigandet och överlåta fredandet till andra som är bättre på det.
Jöran Gemén
Intressant?
Media: SvD DN HD
Bloggar: Militära reflektioner, Tokmoderaten, Wiseman
Läs även andra bloggares åsikter om NATO, NBG, Nordic Battle Group, fred, säkerhet, Tchad, Sven Tolgfors, Försvarsmakten, utlandsstyrkan, Moderaterna
måndag 21 april 2008
Hybris?
torsdag 7 februari 2008
Med en falskt känsla av otrygghet
Så var det dags att spärra av någonting igen. Något mystiskt hade hittats i Göteborg. En bomb, tänkte någon. Det säkra före det osäkra, tänkte polisen och sköt.
Även denna gång var det någonting annat än en bomb. Vad vet polisen inte eftersom föremålet enligt polisens presstalesman Frans Dahlén var så pass förstört att det inte går att säga vad det är.
Den svenska polisen har de senaste åren varit mycket sysselsatta med att spärra av och skjuta sönder diverse saker. Vid en första anblick kan det kännas tryggt att någon gör något. Att det finns folk som ringer in och folk som spärrar av och skjuter sönder.
Tittar man en gång till ter det sig annorlunda. Först och främst kanske det går upp för en att det faktsiskt bara rör sig om en vanlig kvarglömd plastpåse eller ett paket med en dildo. För det andra blir det uppenbart att det rör det sig om något mycket värre än bomber - rädsla.
Bakom varje bomb som uppmärksammas döljer sig en utspridd rädsla för vår och vårt samhälles säkerhet. Där finns en person med rädsla iaktar varje paket, påse och människa med skräck för vad de kan hysa. De vet ju hur folk är och att de inte går att lita på. Terrorister, kriminella gäng och andra skurkar kan mycket väl ha valt deras trapp som utgångspunkt för en blodigt våldsdåd.
Det är därför bättre att ta det säkra före det osäkra och handla innan det är försent. Det är så lätt att bli lurad, både av sig själv och andra. Skenet har ju en förmåga att bedra. Så är det också med trygghet. Och med faror för den delen.
Jöran Gemén
Andra exempel på bomber de senaste månaderna:
tisdag 5 februari 2008
Hollywood + Kreml = sant
Kriget mot terrorismen är som bekant ett krig för frihet; i alla fall om man får lita på dem som bedriver det. Att det utifrån den premissen stifta lagar som, bästa fall, kringskär den lilla frihet människan fortfarande har kvar eller, i sämsta fall helt avlägsnar friheten och i dess ställe sätter kontroll är dagliga företeelser. Alltid är det någon som inte tycker som du inte heller tycker att dina åsikter inte är relevanta eller kanske rent av skadliga.
Situationen låter alltför bekant, men är inte hela den arsenal som makthavare använder sig för att skapa en ”illusion av säkerhet”. Vidare kan den som har den högsta makten, och som då troligtvis undviker kraftiga sanktioner om denne får krypa till korset, bara ignorera lagstiftning, kalla a för b eller använda en lag för att göra någons smutsgöra. Detta är vad som händer i vårt stora grannland i öst.
När Rysslands milt sagt stagnerande demokratiska utvecklig i kombination med ökande storpolitiska ambitioner kryddas med en rejäl nypa realpolitik tillagas en middagsbuffé där klassiska rätter som yttrandefrihet, opposition, den öppna dialogen och utbytet av idéer får ge plats åt saftiga biffar drypande av köpkraft och en sås på fornstora dagar. Så goda och mättande dessa biffar är, inte bar för magen utan också för ögat!
Vad har detta med Hollywood att göra? Jo, när Ryssland vill vara med i WTO-klubben måste den nu så bekanta upphovsrättslagstiftningen upprätthållas så att inte amerikansk film och musik piratkopieras och sprids från Ryssland. Må så vara om det inte var så att tusen och åter tusen av, inte bara Rysslands medborgare är besittare av film, musik, böcker och annan mjukvara som inte har betalats och registrerats enligt konstens alla regler. Då inte minst dissidenter! För vad gör det om statsmakten inte hittar några rykande revolvrar hos dem som befattar sig med ”statsfientlig verksamhet” för alltid hittar man en mp3-fil någonstans och saken är biff; brott mot upphovsrättslagen! Personer grips och materiel konfiskeras i väntan på ett åtal som aldrig kommer.
Ju fler lagar som stiftas, ju fler brottslingar skapas och då inte alltid av den sorten som det var tänkt från början.
The End
Jan Telag
