tisdag 29 januari 2008

Den öppna dialogen eller att tiga är guld.


Trots att den nationella hobbyn bland svenskar är att tala om hur hemskt Sverige har blivit för alla som orkar lyssna. Är det inte det ena så är det det andra. Skattetrycket, vårdköerna, kollektivtrafiken, inflationen eller det allmänna tillståndet i vårt älskade land som en gång var så fantastiskt. Detta allmänna klagande sker naturligtvis inte när svenskar är utomlands, för då kan man med stolthet berätta om den fria vården, gratis utbildning och den så allomfattande kollektivtrafiken så inte bara är effektiv utan också är grön! Detta görs möjligt av att vi har en öppen dialog.

Det är viktigt med att ha högt till tak och att kunna ventilera sina åsikter, det är något man hört inte bara i skolan utan också i yrkeslivet. Det är trots allt en hörnsten i demokratiska och inkluderande svenska samhället.

Inte bara ABBA och IKEA är svenska exporter utan även offentlighetsprincipen, som det kämpas så hårt för i EU, och företeelsen ombudsmän. Dessa institutioner är att medborgarna ska ha möjlighet att likt grävande journalister på egenhand se vad som sagts och beslutats i maktens korridorer. Denna möjlighet är det tänkt ska genomsyra hela samhället med platta organisationer med medarbetarmöten där förslag skall stötas och blötas och förankras i de breda folklagren innan beslut fattas. Den öppna dialogen finns även mellan gemeneman, på stadens gator och torg samt på arbetsplatsen. Trygga medborgare och utan risk för direkta eller indirekta repressalier kan ventilera sina åsikter. Tryggare kan ingen vara. Om det nu var så att denna, kanske lite tillspetsade, sanning var sann. Dock behöver man inte krafsa allt för mycket på ytan för att se att så inte är fallet.

Rädsla är en stark drivkraft inom människan, rädslan för det okända, eller rädslan för att ta ansvar, vilket i många fall är samma sak. Vikten av maktförhållanden ska inte förringas när man talar om rädsla. När politiker förfasas över att politikerföraktet ökar, partiernas medlemssiffror minskar talas det ofta om att politiker måste kommunicera med medborgarna på deras språk, inte vara fjärmade från de breda folklagren för de är ju också människor som du och jag. Emellertid försvinner denna likhet när det kommer till att ta ansvar för sina handlingar. Inte behandlas en politiker, eller finansman för den delen, lika som du och när ansvar skall utkrävas.

Plötsligt försvinner offentliga handlingar, minnen sviktar och den öppna dialogen är som bortblåst. Time-out är likt att göra en pudel vanliga ord i medierna. Varför? Jo det är du som har makten, via valsedeln har vi makten att svinga bilan. Tyvärr kan det synas att ett ytterligare Stockholms blodbad kan komma behövas om bilan skall svingas då makten ska stå utkrävas ansvar för de som makten gör i ditt och mitt namn.

En arbetsplats är makten ofta tydligare och närmre. Min chef har också en chef och om du också vill skaffa dig kapitalslukande statussymboler och prestige kan du inte komma på tvären med den exekutiva makten. Slicka uppåt och sparka nedåt. Gör inte du det kommer någon annan och tar din plats. Men när jag vet att ingen som hör då jävlar ska det få veta vad jag känner! Ett resultat av när civilkurage stavas dagens tistel.

Det första offret i krig är sanningen. Målet helgar medlen. Det samma gäller i interaktionen mellan människor, särskilt mellan människor där maktförhållande finns, och sådana förhållanden finns det gott om.

Vad ska vi göra åt detta då? Nja att sluta hyckla är väl en steg i rätt riktning. Att skruva upp fler övervakningskameror med argumentet att; inte har jag något att dölja, verkar lite ihåligt. De flesta har väl persienner i vardagsrummet, talar inte om vad man tjänar och har badbyxor på sig på stranden, så nog har vi något att dölja. Allt kanske inte kan ges utrymme i denna öppna dialog med din ombudsman om offentlighetsprincipen?

Jan Telag

måndag 28 januari 2008

Demokrati - fast under kontroll


I kontrast till EUs ovilja att kommentera och agera mot Rysslands demokratiska förfall sätter nu Bryssel press på väljarna i Serbien. Istället för att erbjuda Serbien ett fullständigt associationsavtal enades Unionens utrikesministrar idag om att ge en tillfällig överenskommelse, bland annat med utbildningsutbyte och visumlättnader. Men den tillfälliga överenskommelsen gäller bara om det serbiska folket väljer rätt kandidat i presidentvalet på söndag.

För EU vill inte se Serbradikalernas vice partiledare Tomislav Nikolic vinna presidentvalet i den tredje februari. Det skulle inte passa den framtid EU har planerat på Västrabalkan och det skulle kunna få Kosovofrågan i gungning på allvar. Det är lite som med Hamas i Gaza. Det skulle inte vara så bra. Oavsett vad folket tycker.

Visst är Nikolic varken bra för Serbien, serberna eller för framtiden på Balkan. Och visst måste krigsförbrytarna fängslas och straffas. EU måste dock hitta andra sätt att påverka än att ställa ultimatum inför demokratiska val. Det får ju nästan EU att framstå som odemokratiskt och det vill vi ju inte.

Jöran Gemén

Demokrati - fast helst utan kontroll


Det ryska valet den 2 mars lär bli en riktig rysare. Inte för att valresultatet kommer att vara speciellt jämnt. Den förste vice premiärminister Dmitrij Medvedev som vunnits Vladimir Putins gunst lär enligt de flesta spekulationer vinna en klassisk jordskredsseger, med ett stöd på över 60 procent enligt vissa opinionsundersökningar. Det som är en riktig nagelbitare Rysslands politiska utveckling.

Exemplen är många. Kritiska journalister skräms, fängslas eller mördas. Protester och oppositionella rörelser slås ned.
Trycket på de gränsande staterna både i söder och väster ökar. Den utrikespolitiska retoriken ekar återigen med toner från Sovjeteran och Putin har börjat leta nya kompisar när ledarna i Västeuropa har börjat surna. Dessa kvalificerar dock knappast som demokratiska.

I förspelet till presidentvalet i mars har nu Rysslands centrala valkommission beslutat halvera antalet utländska valobservatörer i jämfört från valet för fyra år sedan. Ett irritationsmoment är nämligen att Ryssland tycker att OSSE,
som ansvarar för Europas valövervakningsbyrå ODHIR, lägger sig i interna angelägenheter i Ryssland såväl som i andra forna Sovjetstater.

Och det är ju klart. Vad ska de där och göra? Problemet är att demokratiska regler står i vägen för det som är bäst för folket. Saker som lag och ordning, trygghet, säkerhet och stabilitet måste ju tillgodoses först innan öppenhet, kritiska strömningar och annat kan tillåtas. Egentligen är det tvärtom. En välutvecklad demokrati och öppenhet garanterar trygghet, säkerhet och stabilitet.

Det mest underliga här är att Europa tiger. Har EU förstummats av förväntningen att den ryska björnen fortsatt kommer att vara lömsk, käv och avig? För gränsen för vad som kan anses vara acceptabelt har sedan länge passerats och det på flera plan.

Jöran Gemén

lördag 26 januari 2008

Får greker ta körkort?


Att använda sig av religiösa skrifter som referensgrund för att stifta lagar i en sekulär demokratiskt stat stöter ofta på patrull. Svårigheten att med logiska argument befästa en ståndpunkt som bara har någorlunda bäring i den folkgrupp händelsevis bekänner sig till en viss berörd religion eller trosriktning är omfattande. Vidare torde det vara känt att det inom var religion inte råder koncensus rörande religiösa spörsmål utan otaliga trosriktningar, fraktioner och avfällingar florerar i det religiösa landskapet. Visserligen kan man hävda Hegels devis tes-antites-syntes (ingen annan jämförelse avsedd) skapar en levande och dynamisk religiös diskurs, men vilka religiösa sanningar skall då kunna klubbas som lag, om sanningen bara är sann för vissa och möjligtvis bara under en begränsad tid?

För var i bibeln står det att greker få ta körkort?

(En betraktelse härrörande från debatten om lagen om könsneutrala äktenskap)

Jan Telag

fredag 25 januari 2008

Fyra bra saker att veta om kameror


Då var det dags igen. Diskussionen om övervakningskamerorna fortsätter. I Göteborg har debatten varit långdragen och under hösten har argumenten vandrat från vett till vanvett och tillbaka. Det verkar finnas en utbredd övertro på teknik, både bland GPs ledarskribenter och Göteborgs politiker.

Även om Foucault hade en del vettigt att säga så varken förhindrar eller hindrar kameraövervakning brott i särskild stor utsträckning. Det sa Brå's rapport i förra veckan och det säger sig självt. Och nu verkar även GP redaktionen förstå det.

För säkerhetsskull har Vasomfolk ändå satt ihop en liten lista för att undvika framtida missförstånd.

Fyra bra saker att veta om kameror
1. Kameror hindrar inte brott. Även om tekniken kommit långt finns det ännu inte kameror som hoppar emellan bråk, avbryter våldtäkter eller stör klottrare.

2. Kameror förhindrar sällan brott. Många av de som begår brott tänker sig sällan för.

3. Kameror är inte smarta. Kepsfenomenetet är ett omfattande problem när kamerorna inte är intelligenta nog att själva ändra vinkel om någon knickedick väljer att dölja ansiktet. (Och nej, att sätta kameror från motsatt vinkel är inte en smart lösning. Det är en värre kränkning av integriteten. Speciellt under kjolsäsongen.)

4. Kameror visar inte diskretion. Den som inte har något att dölja har ändå en rättighet till personlig integritet och anonymitet i det allmänna rummet.

Jöran Gemen

Är du homosexuell nog?


I dagens (080125) Metro, som tyvärr är många stockholmares dagliga intag av morgonnyheter, står det på första sidan att Söder borde göras om till homostadsdel. Detta skulle genomföras med hjälp av en regnbågsmärkning av stadsdelens krogar, affärer och andra inrättningar.

- Detta skulle vara ett positivt sätt att säga att "att här har vi kunskap om att alla inte är heterosexualla - vi välkomnar alla" Säger Åsa Hagelstedt, V-ledarmot i Södermalms stadsdelsnämnd.

Förslagets inneboende idioti är förskräckande fasansfullt, särskillt när det kommer från en förtroendeval politiker som tyvärr innehar en viss makt över vårt allas vackra söder!

Hur ska detta gå till? Finns det en bögskala man kan applicera på olika former av affärsverksamhet och i sådant fall vem har skapat den? Finns det någon som inte vet att det finns andra läggningar än heterosexuallitet? Är nästa steg att man ska fetishcertifiera Östermalm för dess onaturligt vurmande för blått hår?

Likheten med Pol Pots utrensningar av intellektuella i Kambodja på 1970-talet inom det svenska Vänsterpartiet är slående. Inte bara av Åsa Hagelstedts utspel utan också genom Peter Pedersen som i TV trodde sig ha uppfunnit evighetsmaskinen. Intelligent och vänsterpartist, ett motsatsförhållande utan motstycke!



Jan Telag

torsdag 24 januari 2008

Det kunde ha varit värre...


Dagens sammanställning av nyheter från www.regeringen.se.

--------------------------

Pressmeddelande 23 januari 2008, Utrikesdepartementet:
Steg mot fred och stabilitet i det krigshärjade östra Kongo

I dag avslutas en fredskonferens i Demokratiska republiken Kongo. Biståndsminister Gunilla Carlsson har deltagit i konferensen.

-----------------------

I Kongoleanska mått mätt kunde det ha varit värre. Det kunde ha varit mycket snack och lite verkstad. Eller till exempel ett krig som krävt närmare fyra miljoner offer sedan 1998.

Jöran Gemen

onsdag 16 januari 2008

Premiär

Nu har folk tagit sitt förnuft tillfånga. Det är premiär för Vasomfolk som här kommer att dryfta, kritisera, debattera och spekulera om vår samtid, framtid och samhälle. Det finns nog lika många bloggar som skäl till att vi har börjat skriva och kanske ännu fler till varför vi borde skriva. Både i media och i politiken.

Individfixeringen har gjort personen glömts bort. Sunt förnuft goes snabbmat, onyttig med massvis av konstgjorda tillsatser. På något magiskt vis förväxlas personligt ansvar ständigt med egen vinning. Generaliseringar och fördömanden sprids som om det vore gratistidningar på en pendelstation.

Så folk har fått nog. Det är dags att säga något och det gör vi. Det är dags att visa att rättigheter ger skyldigheter, även om de inte är så roliga alla gånger. Det är dags för folkhemsliberalism.

Bakom förändringar står folk inte enstaka personer. Folk som vill något och kan något och som inte bara är bittra för att någon annan borde ha gjort något.

Allvarligt, man borde göra nåt.

Jöran Gemen