Det är gränserna som är problemet

Kosovos självständighetsförklaring har orsakat panik på sina håll den gångna veckan, enligt DN. Skräcken över att en region skulle lyckas brytas sig loss och utropa sig självständig i denna tid i Europa skapar oro bland många. Oron är obefogad. För vad är det värsta som kan hända?

Egentligen handlar det om folk, stater och den föråldrade myten om ett folk - en stat. Nationalstaten är död. Den var egentligen död redan när den uppstod, eftersom konceptet bygger på ett konstruerat begrepp, etnicitet, och att alla med samma etnicitet ska bo hyfsat nära varandra. I alla fall ska det inte bo några som tycker att de tillhör en annan etnicitet mellan de som liknar varandra mer på något sätt. Då stöter man genast på patrull med nationsbygget.

I Kosovos fall handlar det inte om ett folk - ett stat, utan det finns klart gångbara skäl för att Kosovo ska få bilda en egen stat. Demokratins har visat sina mörkare sidor på Balkan och majoriteter har tyranniserat sina minoriteter. Religion, språk och härkomst har satts framför mänskliga värden. I just det här fallet har regeringen i Belgrad har inte bara misslyckats med att skydda den albanska minoritetens rättigheter, utan har aktivt bidragit och deltagit i förtrycket under många år.

För vissa ledare på annat håll är oron för effekterna av självständigheten högst befogad. Ryssland har redan långt innan secessionen av Kosovo gjort klart varför de är spak. Putin är livrädd att de år av förtryck av vissa minoriteter kommer att leda till att björnen förlorar land med viktiga tillgångar som olja, kol och mineraler. Där är Tjetjenien är det värsta exemplet.

Marocko, Storbritannien, Georgien, Azerbaijan, Grekland, Turkiet, Irak, Iran, Rumänien, Bulgarien, Makedonien osv. Det är många länder som inte helt har förstått demokratins grundprinciper och missat det där med att olikheterna förenar och stärker. En hel del ledare har panik av ett skäl. Av Europas 45, förlåt 46, stater så finns det secessionsrörelser i mer än hälften. Däremot har få av dem ett lika bra skäl som Kosovo för sin frihetskamp.

I grunden finns ju egentligen inget problem här ändå. För det värsta som skulle kunna hända är att vi skulle få en massa nya stater runt om i världen. Länder där människor förhoppningsvis skulle ha närmare till politiken, ökat inflytande och självbestämmande. Det skulle leda till ökad regionalisering eftersom de små länderna skulle vara mer tvungna att samarbeta för att överleva. Inom EU kan det ju absolut inte vara en stor sak där den fria inre marknaden ändå regerar. Det är viktigt att komma ihåg att det är inte människorna som är problemet, det är gränserna som förhindrar dem. Fast det är klart. FNs generalförsamling behöver då flyttas till en större lokal och ni vet hur markpriserna är på Manhattan nu för tiden.

Jöran Gemén

Intressant?

Bloggat: Jinge, Motbilder, Adrian Kaba,
Media: DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Dagen, SVD1, SVD2
Läs även andra bloggares åsikter om etnicitet, Kosovo, myt, oro, Ryssland, secession, Serbien, republika srpska, tjetjenien, kurdistan, cypern

Som folk är mest

Ty han har ett häftigt namn

Nu har han tappat förstånd eller kanske något ännu viktigare. Folkpartisten Carl B Hamilton vill att den svenska militära insatsen i Tchad ska betalas med biståndspengar. Mest för att det blev så himla dyrt det där.

Undrar hur han tänker? Kanske tycker han att militärt bistånd låter som ett fräckt nytt framgångsrikt koncept. Speciellt om man tänker på den amerikanska militärens framgångar med att trygga säkerhet, frihet och välbefinnande för folk i Irak.

Kanske vill han bara äntligen få utdelning för hans fräcka namn. Carl B Hamilton, hemlig agent för det svenska militära biståndet.

Jöran B Gemén

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Birgitta Ohlsson, bistånd, Carl B Hamilton, folkpartiet, Irak, militär, Nordic Battle Group, Sverige

Den ofria fria marknaden

I bästa Corporate Social Responsibility (CSR)-anda går nu Proventus ordföranden Robert Weil till attack mot svenska kapitalisters bristande samhällsengagemang. Det är alltid uppfriskande att se att folk med mycket pengar förstår det ansvar som dessa för med sig. Det är rent av uppeggande att se att CSR har blivit en viktig fråga, om än mest utanför Sverige. Men det finns som alltid några moln på horisonten.

I Enronskandalens kölvatten följde högljudda krav på att industri och finansvärlden behövde ta ansvar för sina handlingar och den makt de har. Business Week gjorde 2001 till och med en special på ämnet Why Corporate America Fail och det vädrades nya tider. Även här i Sverige skandalerades det friskt. Med Skandiagrisarna i färskt minne och en och annan fallskärm på det hördes både uvar som Wallenberg och sprätthöns på golvet sprida sanning om felen i systemen.

Uvarna tycktes dock ha mer vettigt att säga. Wallenberg och BW menade att det handlade främst om ett fördelningsproblem som urholkade legitimiteten i företagen och finansvärlden. BW publicerade en ratio på vad den högsta lämpliga löneskillnaden i ett företag med X antal anställda för att trovärdigheten och legitimiteten skulle kunna bevaras. Politiker pratade vitt och brett om hur man skulle kunna reglera bort problemen. Men sedan hände inte mycket.

"Pengar ger makt och med makt följer alltid ansvar", skriver Weil i Dagens Nyheter. Helt rätt och riktigt. Det gäller både internt i företaget mot anställda och aktieägare, mot samhället som företaget verkar i och globalt med miljö- och människohänsyn. Däremot är det inte rätt och riktigt att låta kapitalisterna helt fritt själva avgöra vad som är ansvarsfullt eller etiskt riktigt.

Hur gärna än Timbro önskar sig att den fria marknaden ska fungera så kommer den aldrig att göra det. Kapitalistens och företagets mål förbli att tjäna pengar och det är inte alltid förenligt med det allmännas bästa och det är definitivt inte demokratiskt. Folket, både de med aktier och de utan, måste få bestämma vad som är rätt och riktigt inte företagsledningen.

Staten som dess representant behöver in och peta sina, om än så trubbiga, fingrar. Det är inget hinder för marknadsekonomi eller ett öppet samhälle. Tvärtom.

Jöran Gemén

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Corporate Social Responsibility, CSR, Enron, finans, Kapitalism, kapitalist, Proventus, Robert Weil, Timbro, Wallenberg

Demokrati på vårt vis

Militärjuntan i Burma har låtit taga fram en ny författning inför de val som utlovats till 2010. Förslaget ska presenteras i en folkomröstning i maj i år.

I och med den nya författningen blir oppositionsledaren Aung San Suu Kyi avstängd från politiken för gott. Författningen tillåter nämligen ingen som är gift med en utlänning att medverka i burmesisk politik. Det låter inte som att juntan han förstått det här med demokrati fullt ut.

Jöran Gemén

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aung San Suu Kyi, Burma, demokrati, folkomröstning, författning, val

Grymt sa grisen

Det måste gå runt i huvudet på Sverigedemokraternas Mikael Jansson. Speciellt logisk är han inte alla fall inte när han intervjuas av Göteborgsposten om ett attenat mot moskébygget på Hisingen i Göteborg.

• Han tycker inte "missnöjesyttringen" är seriös, men vill inte fördöma den.

• Han menar att det är de folkvalda representanterna i kommunen som fått polisen att ge avslag på SDs affischeringskampanj och att det är fel.

• SDs flygblad lyfter Saudiarabiens finansiering av bygget som ett huvudproblem, då landet bryter mot de mänskliga rättigheterna. Fast det hade inte spelat någon roll om någon annan hade finansierat heller. SD hade fortfarande varit negativt inställda säger Mikael Jansson.

• Det är nämligen det estetiska som är det allvarligaste med moskébygget. Vår huvudinvänding är att en så stor moské ger för stor inverkan på stadsmiljön, säger Mikael Jansson.

Att försöka hävda att grisattacken är ett uttryck för folkligt missnöje är ett dåligt försök till bondfångeri. Det krävs nog bra mycket mer än ett missnöje för att ta sig tid till att köpa två grishuvuden på svarta marknaden, ta med dem på spårvagnen och dolt lägga ut dem på den tilltänkta byggarbetsplatsen. Folk i allmänhet måste bli skitförbannade innan det tar sig det besväret och det blir folk inte för en förändring i skyline. Dådet är inget annat än ett farligt spel för att så hat mellan folk och Mikaels utspel en tråkig och äcklig uppföljning.

Jöran Gemén

En man gör inte en soppa

I och med Fidel Castros avgång är spekulationerna många kring vilka konsekvenser det kommer att medföra för Kubanska kommunistregimens grepp om makten. Svenska dagbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs Posten talar nog mer i egen sak än med förnuftig när de analyserar att ny tid är att vänta. Framför allt har de fastnat på Fidels person.

Fidels personkult har visserligen varit anmärkningsvärd. 49 år vid makten har i en diktatur kan ha den effekten. Därtill har ju inte hans karisma, uppstudsigheten mot USA, hans nära relationen till Che Guevara och de kubanska cigarrerna varit till nackdel för hans status. En diktatur är dock mycket mer än en man och hans pondus. Den baseras också på rädsla, förtryck och makt, men framför allt på folks medgivande. Både i och utanför landet. I Kuba finns det fler än Fidel som mått bra av den begränsade friheten och rättigheterna och som har skott sig gott på det rådande systemet. Det är det som är det mest allvarliga av allt.

Det är viktigt att komma ihåg att bakom varje mäktig person står alla de som gjort denne mäktig. Framgången hade inte varit möjlig utan deras medverkan. På samma sätt som att de inte ska glömmas för att ha bidragit till något positivt så måste deras skuld också uppmärksammas när deras handlingar lett till en försämring.

Det är alltid lätt att personifiera en händelse, en ståndpunkt eller en regim, men problemen försvinner inte för att dessa personer har försvunnit. Det hände inte i Irak och det har inte hänt i Kina. Tredje Riket hade inte heller blivit en mysliberal handelsunion även om någon hade lyckats tagit kol på Hitler. Det hade varit praktiskt om det funkade så, men tyvärr. Världen är lite mer komplicerad.

En viktig läxa av hela det kubanska spektaklet finns i begynnelsen. Kuba hade inte varit Kuba och Castro hade inte varit Castro, i alla fall inte världskänd Kommunistledare, om det inte hade varit för USAs utrikespolitik på 1950-talet. Att hålla en diktator om ryggen är aldrig bra, inte ens om diktatorn är bra för investeringarna.

Jöran Gemén

Det finns fler som kunnat tjäna på mer utbildning

– Nej, det är inte samhällets fel. Det är de unga som är ansvariga och de bör ta sig själva i kragen och se till att få en utbildning. För de behövs här i Danmark, är statsminister Anders Fogh Rasmussen budskap efter åtta dagars oro, mest i Köpenhamn, men också i andra delar av Danmark.

Den danske statsministern Fogh Rasmussen första kommentar angående upploppen i Köpenhamn avslöjar mer än bara brister i utbildning. Det visar tydligt även på brister i statsministerns vett.

Jöran Gemén

Kosovo/a

Ord mot ord - stat mot stat. Ett folk - en stat. Nationalstaten är död, men ändå aldrig har den varit mer levende. Det är nyskaparanda.

Opera

Det är nyskapande.

P A Ohlin

Med en falskt känsla av otrygghet

Så var det dags att spärra av någonting igen. Något mystiskt hade hittats i Göteborg. En bomb, tänkte någon. Det säkra före det osäkra, tänkte polisen och sköt.

Även denna gång var det någonting annat än en bomb. Vad vet polisen inte eftersom föremålet enligt polisens presstalesman Frans Dahlén var så pass förstört att det inte går att säga vad det är.

Den svenska polisen har de senaste åren varit mycket sysselsatta med att spärra av och skjuta sönder diverse saker. Vid en första anblick kan det kännas tryggt att någon gör något. Att det finns folk som ringer in och folk som spärrar av och skjuter sönder.

Tittar man en gång till ter det sig annorlunda. Först och främst kanske det går upp för en att det faktsiskt bara rör sig om en vanlig kvarglömd plastpåse eller ett paket med en dildo. För det andra blir det uppenbart att det rör det sig om något mycket värre än bomber - rädsla.

Bakom varje bomb som uppmärksammas döljer sig en utspridd rädsla för vår och vårt samhälles säkerhet. Där finns en person med rädsla iaktar varje paket, påse och människa med skräck för vad de kan hysa. De vet ju hur folk är och att de inte går att lita på. Terrorister, kriminella gäng och andra skurkar kan mycket väl ha valt deras trapp som utgångspunkt för en blodigt våldsdåd.

Det är därför bättre att ta det säkra före det osäkra och handla innan det är försent. Det är så lätt att bli lurad, både av sig själv och andra. Skenet har ju en förmåga att bedra. Så är det också med trygghet. Och med faror för den delen.

Jöran Gemén
Andra exempel på bomber de senaste månaderna:

• Dildo
• Ingenting
  
• En burk med silvertejp
• Present?
• Nyårsraket
• Inte en sprängladdning
• Batteri och en kabel
• Handdator
  

Charter, vård och omsorg

Det är synd om svenskarna. Vårt skyddsnät har gränser. De många medborgare som på egen hand beger utanför dessa för att upptäcka världen upptäcker också snart att det på sina ställen finns något som heter eget ansvar.

Många svenskar som Sifo har frågat tror nämligen att staten har samma skyldigheter i utlandet som i Sverige att hjälpa till i en nödsituation. Det är lite skrämmande att en sådan villfarelse har lyckats sprida sig även utomlands. Som om de inte hade nog med problem där.

Jöran Gemén

Hollywood + Kreml = sant

Kriget mot terrorismen är som bekant ett krig för frihet; i alla fall om man får lita på dem som bedriver det. Att det utifrån den premissen stifta lagar som, bästa fall, kringskär den lilla frihet människan fortfarande har kvar eller, i sämsta fall helt avlägsnar friheten och i dess ställe sätter kontroll är dagliga företeelser. Alltid är det någon som inte tycker som du inte heller tycker att dina åsikter inte är relevanta eller kanske rent av skadliga.

Situationen låter alltför bekant, men är inte hela den arsenal som makthavare använder sig för att skapa en ”illusion av säkerhet”. Vidare kan den som har den högsta makten, och som då troligtvis undviker kraftiga sanktioner om denne får krypa till korset, bara ignorera lagstiftning, kalla a för b eller använda en lag för att göra någons smutsgöra. Detta är vad som händer i vårt stora grannland i öst.

När Rysslands milt sagt stagnerande demokratiska utvecklig i kombination med ökande storpolitiska ambitioner kryddas med en rejäl nypa realpolitik tillagas en middagsbuffé där klassiska rätter som yttrandefrihet, opposition, den öppna dialogen och utbytet av idéer får ge plats åt saftiga biffar drypande av köpkraft och en sås på fornstora dagar. Så goda och mättande dessa biffar är, inte bar för magen utan också för ögat!

Vad har detta med Hollywood att göra? Jo, när Ryssland vill vara med i WTO-klubben måste den nu så bekanta upphovsrättslagstiftningen upprätthållas så att inte amerikansk film och musik piratkopieras och sprids från Ryssland. Må så vara om det inte var så att tusen och åter tusen av, inte bara Rysslands medborgare är besittare av film, musik, böcker och annan mjukvara som inte har betalats och registrerats enligt konstens alla regler. Då inte minst dissidenter! För vad gör det om statsmakten inte hittar några rykande revolvrar hos dem som befattar sig med ”statsfientlig verksamhet” för alltid hittar man en mp3-fil någonstans och saken är biff; brott mot upphovsrättslagen! Personer grips och materiel konfiskeras i väntan på ett åtal som aldrig kommer.

Ju fler lagar som stiftas, ju fler brottslingar skapas och då inte alltid av den sorten som det var tänkt från början.

The End

Jan Telag

Folk flyr facket

2007 blev inget bra år. I alla fall inte för facken. LO och TCO förlorade tillsammans 173 000 medlemmar enligt Göteborgsposten. Det betyder ett inkomstbortfall på nära 21 miljoner, bara för LO.

Det verkar finnas flera förklaringsmodeller till varför Facket inte är lika populärt längre. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin menar att många medlemmar som lever på små marginaler tycker inte att de har råd att vara med i facket när a-kasseavgiften höjdes. Det tycker hon är en bra förklaring till det svalnande intresset.

Ali Hussein, en arbetsledare på McDonalds som har planer på att hoppa av, menar att skälet är enklare än så. Han tycker helt enkelt att medlemskapet inte är värt priset. Det är alltså en fråga om vad man får för pengarna.

Wanja Lundby-Wedin kanske skulle tjäna på att vara mer som folk.

Jöran Gemén

Lite öppenhet skadar inte

Det serbiska presidentvalet är över och till EUs lättnad står det redan klart att SRS-ledaren Tomisalv Nikolic har besegrats av den mer moderata Boris Tadic. Segern var knapp, men resultatet vittnar om att det finns ett stöd för ett närmande till EU bland folk i Serbien. Det gör det ännu viktigare att EU lever upp till förväntningarna.

Stödet för Nikolic ultranationalistiska parti ska inte underskattas. Även om de inte ingår i regeringskoalitionen, så kontrollerar SRS flest säten i parlamentet och stödet har inte avtagit märkbart av att partiledaren Vojislav Seselj står under rättegång vid tribunalen i Haag. Tvärtom fungerar det som en attraktionskraft för partiet, där väst utpekas som en fiende mot det serbiska folkets enande.

Kosovo har länge varit hjärtefrågan i kampen om väljarna. Redan innan Martti Ahtisaari sade sitt om enklavens framtid har partiledarna från nästan alla partier slagits om titeln som Kosovos försvarare. Smutskastning ersattes av pajkastning. Nikolic gick vid ett tillfälle krävde att finska idrottsmän skulle vägras spela mot Serbien för Ahtisaaris svek mot det serbiska folket. Sådan smörja kommer dessutom ofta från hans mun.

Kosovos framtid har naturligtvis också betytt mycket för valet av president under söndagen, men den knappa marginalen säger nog mer än resultatet i sig. Folk är kluvna. Väst står mot öst, tradition mot framtid och logik mot känslor i Serbien. Därför är det nu så viktigt att EU inte står och såsar längre.

EU måste agera, rätt ska vara rätt. Balkan är Europa och de som bor där måste få känna det. Visumlättnader är för lite. Det gäller absolut inte bara Serbien. Folk i hela forna Jugoslavien behöver kunna få röra på sig fritt, se hur det är i andra länder där inte mutor och myter äter upp demokratin. Öppenhet skadar inte, men en fortsatt isolering av Serbien kommer göra det.

Jöran Gemén