lördag 8 mars 2008

Serbien, inte Kosovo, splittrade serbiska regeringen


Det var inte Kosovofrågan som splittrade den Serbiska regeringen. Vojislav Kostunicas avgång och koalitionsregeringen fall beror på serbisk oenighet, inte på förlusten av provinsen i söder. Stödet för den oheliga alliansen mellan EU-vänliga DS lett av president Boris Tadic och G17+ å ena sidan och nationalistiska DSS med Kostunica i spetsen å den andra har länge vaklat.

Den serbiska politiken har i praktik slitits mellan öst och väst allt sedan Milosevic fall hösten 2000. Serbradikalerna SRS, DSS och Socialisterna SPS är några av de partier som företräder traditionalism, centralisering, nationalism och östorientering med ett närmande mot Ryssland och de första har starka band till den Serbisk-Ortodoxa kyrkan. Tadic DS, G17+, LDP med flera står för en västorienterad politik med EU-medlemskap, reformer och ett ökat samarbete med krigstribunalen i Haag.

Denna schism är inte ny och har en mer komplicerad och djupgående problematik än Kosovofrågan. Det rör sig om ett vägval för Serbien mellan isolering och öppenhet, förflutet och framtid, myt och realitet. För många i Serbien handlar det om att våga släppa det gamla och förgångna och våga hoppas på något nytt. Och kanske framför allt våga acceptera en bild av det gamla Serbien som på 1990-talet inte alltid var så vacker.

Carl Bildt har rätt i att det finns en risk att Serbien radikaliseras av att Kosovo brutit sig loss, men det var aldrig en grund till att Kosovo vägras självständigheten. Det är dags att Serbiens ledare tar tag i problemen och myterna som ligger djupt rotade i samhället, både i politiken, media och inte minst, kyrkan.

Jöran Gemén

Intressant?
Media: DN1, DN2, SvD, Sydsvenskan, Metro, Dagen, HD, Dagbladet,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

Alexander sa...

Det är sant att Serbien har kämpat mellan två block, ett som drar mot EU och ett som drar mot mer nationalism a lá Milosevic-eran, i många år nu.

Det vet Carl Bildt om och det vet alla andra diplomater och politiker också, som har haft med frågan att göra.

Att då stödja Kosovos UDI är ju i det närmaste idiotiskt. Är det svårt att lista ut att regeringen i Serbien skulle spricka? Att nationalisterna skulle få den där lilla "extra" knuffen de behövde för att komma till makten efter omvalet i Maj?

Nej, det är inte svårt att lista ut. Men man kan ju alltid låtsas som om man inte had en aning!